GAMBAR METAL TERLENGKAP

Bildandet och de första utgivningarna (1987-1992) [redigera]

Deicide bildades 1987, i Tampa under namnet Amon. Gruppen bestod då av Glen Benton på sång och bas, bröderna Chris och Brian Hoffman på gitarr och Steve Asheim på trummor. Bandet bytte, 1989, namn till Deicide efter att de skrev på ett skivkontrakt med Roadrunner Records. Roadrunner släppte år 1990 gruppens självbetitlade debutalbum, som spelades in i Morrisound Studio, Tampa, som gruppen senare använde för alla sina skivinspelningar. Gruppen följde upp sitt debutalbum, 1992, med plattan Legion, som blev en omedelbar framgång och etablerade ytterligare Deicides musikaliska intensivitet och hämndlystna anti-kristendoms ställning. Plattan säkrade också gruppens plats vid frontlinjen av den amerikanska death metal scenen. Under tiden fick bandet snabbt ett rykte för kontroverser. Bandets uppträdande och levande upptåg matchade extremiteten av deras musik och låttexter. Med ett upp och ner vänt kors inbränt i pannan tilldelade Benton sig själv som en inkarnation av ren ondska. Vid framträdanden blev han känd för saker som att slänga påsar fulla med riktiga djurorgan på publiken. Detta ledde till att Deicide blev snabbt bannlysta från klubbar, bojkottade av magazines och svartlistade av kristna grupper och djurrättsaktivister. Gruppen som var starkt emot etablissemanget, och var bland de värsta farhågor hos den konservativa folkmassan, älskade det. Hellre än att dra sig undan från kontroverserna, så provocerade och deltog gruppen gärna i dem.



1993-1999 [redigera]

Efter framgången av Legion, återutgav Roadrunner Records Amons demo-inspelningar, 1993, plattan fick namnet ŒAmon: Feasting The Beast. Plattan gav nya fans en glimt av bandets råare rötter. Deicides tredje fullängdsplatta, Once Upon the Cross, kom våren 1995. Som om de ville bevisa att de inte hade några tankar på att lägga av, valde bandet en bild på en uppskuren Jesus som omslagsbild till sitt album. Detta omslag blev till sist censurerat men inte förrän det hade inhämtat massiv publicitet. Bandet släppte hösten 1997 sitt fjärde fullängdsalbum, Septents of the Light följt av ett livealbum, When Satan Lives, 1998. Genom hela 90-talet finslipade Deicide gradvis sin onda musikaliska attack, och nådde nya nivåer av brutalitet och precision. Trots att Glen Benton blev pappa, ledde han sitt band outröttligt runt om i världen, och gjorde oräkneliga framträdanden för horder av hängivna fans. Med en bakgrund av censur, bombhot och svartlistning så hade gruppen inga planer på att sluta eller förändra sin vision. Med hjälp av motgångar som bränsle till deras misantropiska och kreativa eld.



2000-2004 [redigera]

Gruppens femte fullängdsalbum, Insineratehymn, släpptes sommaren 2000 och följdes upp av det sjätte fullängdsalbumet, In Torment in Hell, 2001. Det senare albumet markerade slutet på Deicides långa skivkontrakt med Roadrunner Records. I november 2002 skrev bandet på ett nytt kontrakt med skivbolaget Earache Records. Det sjunde fullängdsalbumet, Scars of the Crucifix, som gavs ut i februari 2004 var det första som Earache Records släppte med bandet. Albumet kom med en dvd under namnet Behind the Scars: Underneath the Skin of Deicide. Detta albumet blev en stor framgång och drog Deicide upp till toppen på Earaches lista över de bäst säljande artisterna det året. Efter den enorma popularitet av deras inspelade material, tog Deicide upp sina instrument och leddes in i ett frenesi av global turnering och exploatering, och spelade med Clutch i Nordamerika. Dock blev dessa datum kortlivade då bandet drog sig ur turneén för att sedan i september starta en ny med sig själva som rubrikband och Goatwhore, Cattle Decapitation och Jungle Riot som förband. Det visade sig att Deicide inte hade den uthållighet för att genomföra hela turnéschemat och ställde in framträdanden i Europa inklusive framträdandet på Wacken Open Air i Tyskland. Deicides smak för kontroversiella relationer blev plågat ännu mer när bröderna Brian och Eric Hoffman hoppade av. Brödernas avvikelse chockerade bandets fans världen över, och med brödernas anstiftande till att det var de som äger rättigheterna till bandnamnet såg bandets framtid instabil ut.



2004-2008 [redigera]

Efter att Hoffman-bröderna hoppade av bandet omstrukturerade Glen Benton och Steve Asheim snabbt bandet och bultade iväg deras version av vassa metalliska anthems, med additionen av gitarristen Jack Owen och Dave Suzuki för att resa iväg på en fullspäckad Europa-turné med franska Arkhon Infaustus. Bandet samarbetade också med band som Immolation och Skinless på en USA-turné där Ralph Santolla på gitarr hjälpte dem att öka deras fientliga ljud. Deicides beslut att samarbeta med liknande artister tog också företräde vid all-star metal kvällen vid New Yorks Nokia Theatre för Roadrunner Records 25-årsjubileumsfirande. Glen Benton spelade där en cover av Obituarys låt "The End Complete", tillsammans med Sepulturas Andreas Kisser, ex-Fear Factory medlemmen Dino Cazares och Slipknots Paul Gray och Joey Jordison. Deicides debutdvd utgåva, When London Burns som innehåller en livekonsert filmad i London 2004 släpptes tidigt 2006. Samma år släppte gruppen sitt åttonde fullängdsalbum, The Stench of Redemption. Gitarrljudet på detta album var mer melodiskt än förut och framfördes av Jack Owen och Ralph Santolla. En ep, endast tänkt för nedladdning, var planerad för datumet den 6 juni 2006, som innehöll två spår ifrån albumet. The Stench of Redemption blev en stor framgång och fick positiv kritik från både fansen och musikpressen, The Metal Observer kallade albumet för "one of the best album of the year, by the most improved band of the year". Ett år senare lämnade Ralph Santolla bandet för att gå med i Obituary. Kort därefter gick Jack Owen med i Estuary för deras Balkans AssassiNation Tour. Gruppen samlades igen inför inspelningen, då med Ralph Santolla som sessionmusiker, för bandets nionde fullängdsalbum, Till Death do us Part, som gavs ut på våren 2008.[1]



Nytt skivkontrakt 2009-nutid [redigera]

Deicide skrev på ett nytt skivkontrakt med Century Media år 2009. Benton uttalade sig varmt om skivkontraktet med Century Media, "I want to say it is an honor to be an official CM artist. I look forward to working with the fine folks at CM and providing them with our style of metal. I can ensure you that what surfaces will definitely be nothing less than a total bash-your-face-in-from-start-to-finish, bastard. HAIL SATAN!!!!". Gruppen har jobbat på ett tionde fullängdsalbum, nu med Ralph Santolla som gitarrist på heltid i bandet, som de har spelat in i Audohammer Studios tillsammans med Mark Lewis (The Black Dahlia Murder, Chimaira) och siktar på att den ska släppas under sommaren 2009. [2]



Kontroverser [redigera]

Deicide har mottagit avsevärda kontroverser relaterat till deras album och låttexter, som innehåller våldsamma anti-kristendom teman, låtar som innehåller detta är bland annat "Fuck your God", "Behead The Prophet" och "Scars of the Crucifix". Detta var förstärkt av frontmannen Glen Benton som brände in ett inverterat kors i sin panna. Trummisen Steve Asheim har vid en intervju sagt "The whole point of Satanic music is to blaspheme against the church", "I don't believe in or worship a devil. Life is short enough without having to waste it doing this whole organised praying, hoping, wishing-type thing on some superior being".[3]



För att skenbart bevisa hans genuina satanistiska natur, hävdade Benton tidigt under 1990-talet att han ska begå självmord vid 33 års ålder, för att "spegla" en livslängd motsatt den av Jesus Kristus. Dock passerade han den åldern år 2000 utan att begå självmord. År 2006 hävdade han att dessa uppgifter varit "enfaldiga uttalanden" och det var "endast fegisar och förlorare" som väljer att begå självmord.[4]



Deicide har blivit bannlysta från att spela på ett flertal ställen (bland annat Valparaiso, Chile på grund av en säljfrämjande poster som presenterade Jesus Kristus med ett kulhål i hans panna[5]) och vid olika festivaler som Hellfest, efter att ett flertal gravar blivit nedsprayade med "When Satan Rules His World", som är en sång från Deicides album Once Upon the Cross, från 1995. Nyligen blev bandets musikvideo för Homage for Satan", som innehåller blod-befläckade zombier på framfart för att fånga en präst, bannlyst från den brittiska musik-tv-kanalen Scuzz.[6]



Under tidigt 1990-tal var Deicide på Europa-turné med det nederländska death metal-bandet Gorefest. Exploderade en bomb under Gorefest framträdande i en klubb i Stockholm. Bomben var belägen i baksidan av scenen, bakom en kraftig brandsäker dörr. Explosionen var stor nog till att deformera dörren och sprängde av gångjärnen på dörren. Deicide lyckades att spela tre låtar innan polisen bestämde att stoppa konserten och evakuera klubben. Glen Benton la skulden av attacken på den skandinaviska black metal-scenen, där Deicides typ av death metal var föraktad, men många personer la skulden på djurrättsaktivister som var förargade på Deicides låttextsteman som innehöll bland annat djur som offrades.[7]



BBC belyste det uppfattade hotet av death metal musik, och länken till Deicide och Glen Benton särskilt via programmet Death Metal Murders som sändes 2005. Programmet innehöll en intervju med Benton som var stämplad som kärninfluensen i ett dödsfall av en ung italiensk death metal fanatiker